[27 Dec 2009|07:00pm] kuvert En lek med konstnärsstereotypen och dess utdöende art Ja hitta en dront i handskfacket ett fossilfynd 2010 Poeten, Katten pistol (uttal engelsk accent) Att vara eller inte vara Vävd av kortlivade, men mästerkrispiga, material Det kommer sky från skyn. Inte skyn som köttet ångats och svettats med i pannan, nej snarare en sky som inte går att smaka av, en som smakar som snö luktar, en som kan krypa strilande kårar ner i djupaste idets vintergryt och ringa öronbedövande ringar på vattenpussar som skakar varje slumrande vilddjur till guld i mun. Det klirrar och brusar, långt ifrån ett kitchigt new age plingeplong från konstlade metallrör i snören, nej snarare verkar hela härligheten infinna sig i ett tillstånd som jag från piedestalen på sjätte våning upplever mig ha provocerat fram. Ett tillstånd som i de flesta fall infinner sig när jag är i takt med att formulera mig innanför hjärnbalken, men med fraser och bilder som kräver sådana kvadratmetrar som endast en mindre herrgård kan erbjuda. En första hint om detta inre förfall som går att liknas vid ett collageartat spammande av information från vem vet var, är känslan av lamslagenhet. Visar jag inte hänsyn till denna subtila signal (lamslagenhet är ett relativt neutralt tillstånd hos konstnären som lättvindigt kan feldiagnosticeras som ren utmattning), leder den inte sällan till vad jag väljer att kalla ett fiktivt övermod, som i sin hand bidar till känslorna om färdigheter som ödeskontroll och en personlig symbios med omgivningens banor och rörelsemönster. För att med enkelhet knyta ihop de nervtrådar som jag således delat med mig av, vilket magnifikt dillestånd och inte minst vilken ära att i tid och otid få chansen att känna sig lika storartad som en mindre naturkatastrof, utan att egentligen ha presterat ett ynka mästerverk! Jag förstår nu varför ni skaffar barn post comment

navigation [ viewing | most recent entries ]